första mötet
/
2012-12-22 / 14:37:08
ett nytt meddelande i inkorgen. han befinner sig numera i samma byggnad, bara två trappor ner. springer, blir anfådd, rodnar. sköljer ansiktet på toaletten och fan man kunde ju satt på sig lite smink iallafall. snubblar det sista trappsteget och fnittrar nervöst, då vänder han sig om och "woooow" är det enda som kommer över hans läppar. nervositeten släpper och vi kramas så tiden stannar. jag saknar honom, hans skratt, hans läppar och hur han så lätt somnar i min famn. hur han hellre tittar på barnprogram än långfilmer bara för att jag ber om det. hur han leker med mitt hår och tar mitt ansikte i sina båda händer när han kysser mig. hur han blåser upp kinderna när han gnuggar sin näsa mot min och hur han vaggar mig i famnen när allt gör mer ont än vad det borde. jag är så hopplöst förälskad i denna pojke så det inte är klokt, så jag undrar varför i hela fridens namn gud placerade oss i två olika städer, med 120 mil mellan oss. vad var oddsen att jag skulle falla för honom? kanske för att han är precis vad jag behöver och exakt vad jag vill ha, han är den jag inte kan få nog av.
Kommentarer
Trackback