trots att han egentligen var tvungen att gå stannade han hela natten bara för att hålla om mig och konstatera att jag hade feber. "du är alldeles kokhet" och att linda täcket hårt runt mig. envisades med att jag skulle luta huvudet mot hans bröst och försöka sova. "du måste bli frisk." och det är någonting speciellt med honom, något som får det att pirra i magen när han säger att jag är fin och pussar mig trots att jag är sjuk. han stannar och han hör av sig, men hur länge till får jag må såhär bra?