hur fan kan man vara så bakis fortfarande och förstår verkligen inte när jag tar halvtolv bussen in till honom med gårdagens smink och rufsigt hår bara för att få ligga på hans arm i två timmar och gråta och skratta och förundras över hur lättsam han egentligen är och jag blir så förvirrad när jag tar två bussen hem eftersom det numera är för många pojkar i mitt liv som trasslar till allting när det äntligen börjat lösa sig, wey