att hamna i hans lägenhet senare samma kväll, då den är urstädad och tom. gapande tom för snart flyttar han ju och plötsligt känns allting bara konstigt, alla hemmafester, kvällar framför tvn, i sängen, tätt omslingrade och dansandes på köksbordet känns som avlägsna minnen, suddiga, nästintill overkliga.

att säga att du borde verkligen inte röka den där cigaretten, den förkortar ju elva minuter av ditt liv och få till svar att du borde inte dricka så jävla mycket men att konstatera att det är ju inte alls lika farligt även fast det är otroligt mycket farliga kemikalier i alkohol, klart som fan att det är men elva minuter, elva jävla minuter och då lovar att att om jag slutar dricka så slutar han röka. tre minuter senare står vi i hans kök, under fläkten och låter röken fylla våra lungor.