jag kvävs i denna stad, jag kvävs av människorna i min omgivning men mest av allt kvävs jag av att vara hans, även fast han är allt jag önskat så orkar jag inte, jag måste bort, nu.

cancern ska inte få vinna, aldrig att den ska få ta dig ifrån oss. du har kämpat i fyra år, du har vunnit över den förut och vi är här för att hjälpa dig.

magen vänder sig ut och in och allt jag vill göra är att sätta fingrarna i halsen och spy. spy tills hela kroppen skakar av ansträngning.

att se dig lägga upp bilder på instagram med undertexter som smärtar mycket mer än vad det borde. "making some breakfast, girlfriend still in shower." och att konstant undra vad som egentligen hände och vad jag gjorde fel efter du uttalat orden "jag måste må bra med mig själv innan jag kan ge allt jag har till någon annan"

jag var inte nog bra för dig.

att jag kollade din facebookprofil cirka tio gånger per dag för bara någon månad sen och sedan klicka in för att se att du uppdaterat din civilstatus, från singel till i ett förhållande.

fan vad det gör ont att jag inte var nog bra åt dig.

"jag träffar någon annan nu, jag vet inte riktigt vad jag känner för dig längre och inte för henne heller, men..ja, ville väl bara säga att jag är rätt förvirrad just nu."

och du skriver detta i ett sms, i ett jävla sms för att du är så äckligt feg att ringa upp mig och jag hatar dig för detta samtidigt som jag gråter på badrumsgolvet i två timmar

"men fattar du inte, jag var kär i dig i tre jävla år. tre år försökte jag få dig att tycka om mig som jag tyckte om dig. till slut gav jag upp, och nu har jag henne. jag ska göra henne lycklig på det sättet jag aldrig kunde göra dig, jag ska få henne att må bra. hon är min prinsessa nu."

och nu går hjärtat sönder gång på gång för jag har inte insett förän nu hur mycket jag behöver honom.

att lova sig själv att inte dricka och att ändå dricka och hamna i stan i en lägenhet med packade men jävligt fantastiska esteter och sedan ta bussen långt åt helvete för att sedan hamna felfelfel och gå så långt så man nästan kissar på sig och dör pga kyla, att äntligen hitta festen och inse att den redan var slut och ta bussen hem igen och ringa honom och gråta för att man sneat, och få höra att "gumman du borde inte dricka, inte om du inte mår bra av det" men det är ju förfan enda sättet att slippa den bistra verkligheten nu för tiden.

DET GÖR SÅ JÄVLA ONT SÅ JÄVLA ONT SÅ JÄVLA ONT SNÄLLA TA BORT DET SOM GÖR ONT